Category: Svenska

  • Utredandetal om hur synen på framtiden skildras i litteraturen

    (Andas) Nu är jag här, tar hand om ämnet som ingen av er ville ha, som är, framtiden. Framtiden ser inte så bra ut i romanen Binas historia av Maja Lunde. Vi har också läst och skrivit mycket om miljö- och klimatkris, som gjorde många oroliga för framtiden. Men det finns ju många olika syner på framtiden, båda i skönlitteratur och verkligheten. Idag ska jag prata om synen på framtiden i de två noveller.

    Novellen Fy fan vad jag är bra av Johanna Thydell handlar om en flicka som heter Sara. Ingen så mycket händer i novellen, istället beskriver författaren Saras tankar och känslor när hon har precis tagit studenten. Man läser om Saras ensamhet och oro med detaljer och genom jämförelse med andra människor som är glada och firar.

    Den andra novellen, Hur högt får en flicka flyga? av Liza Marklund handlar också om en ung flicka. Hon heter Hannah. Till skillnad från Sara, Hannahs historia är kaotisk. Novellen börjar med Hannah “tar” (air quote) en mobiltelefon från en bil, bilens sidoruta har gått sönder (…) av henne. När Hannah springer ifrån brottsplatsen faller hon i ett rum under jorden, där träffar hon Kerstin och Rolf, som är ungefär den goda fen av feminism och sitt troll.

    Idag ska vi titta lite på olika sätt att tänka på framtiden genom att undersöka de två flickorna. Det innehåller två aspekter, nämligen:
    Vad förväntar man? Blir det bättre eller sämre i framtiden?
    Vad gör man nu? Får man förändra något, eller får man bara acceptera?
    Till sist, förhoppningsvis, kommer vi fram till slutsats, och får svar till den här frågan: Hur skildras synen på framtiden i noveller Fyfan vad jag är bra, och Hur högt får en flicka flyga?

    När det gäller förväntningar måste man lära sig de två begreppen: optimism (optimistisk), och pessimism (pessimistisk).

    Enligt Svenska Akademiens ordbok, optimism betyder att man ser livet eller den föreliggande situationen i tanke att allt kommer att gå väl, och för motsats har vi pessimism.

    I novellen Fy fan vad jag är bra visar många detaljer att Saras moder är död och det har gjort Sara att inte ha något optimism i livet. Novellen berättas i tredje person men vi får veta också vad Sara tänker inne. Till exempel på s.14, “Världen hade förändrats och vad kunde den bli? Inte sämre. Förmodligen inte bättre helle igen.” I sina tankar använder Sara värderingsord som är neutrala eller negativa. På s.16 tänker hon att hennes kompisar är människor “som inte vet vad olycka är, som inte vet vad annorlunda är”. Ordet “annorlunda” ses som neutralt men det är liksom “olycka” från Saras perspektiv. Den här synen förändras inte i hela novellen.

    Hannah, däremot, är annorlunda i slutet av novellen och vi får undra att “Hur högt får en flicka flyga?” när vi har läst kvar.

    (Paus)

    I början av novellen, när Hannah “tar” mobilen, får vi veta att Hannah inte bryr sig mycket över sin framtid. Hannah har en övervakare, som enligt kriminalvården.se, är en person som ger stöd för en dömd person, då vet vi att Hannah hade gjort någonting brottsligt förr.
    Övervakaren hade betonat flera gånger att Hannah inte kan göra något olagligt eller kommer hon “åka in”, men trots allt följer inte Hannah övervakarens råd.

    Hannah tycker också att hon aldrig hade haft en chans i skolan och därför hon aldrig kommer bli pilot. I slutet av novellen då, bestämmer Hannah att hon inte “ska låta skolans orättvisa behandling i början av tonåren styra resten av [sitt] liv”, och kommer kämpa för att bli pilot. Nu har Hannahs syn på framtiden förändrat, hon blir optimistiskt.

    Varför blir Hannah annorlunda? Det leder till vår undersökning av den andra aspekten.

    I Fy fan vad jag är bra läser vi om vad Sara tycker genom den här meningen: “Historien som etsar sig fast på våra tidsaxlar.” Ordet “att etsa” beskriver behandlingen som den här (bild), “att etsa sig fast”beskriver något som graverar in i minnet, omöjligt att glömma och gör mycket ont. Tidsaxel, eller tidslinje, beskriver tid som en linje och man åker liksom en tåg åker på järnväg.

    Därför man kan säga att den här meningen visar att Sara tror att man upplever tid och förändringar, men får inte göra något annorlunda. Hon är maktlös och får bara acceptera.

    Maktlöshet finns i början av Hannahs historia. När hon tar mobilen beskriver författaren henne som om hon är omedveten. Titta, “utan att hon visste”, “utan att hon behövde tänka”, och “hon kände hur hennes hand sträcktes in i bilen …” Som om subjektet inte finns i händelsen. Hon är omedveten i sitt liv, därför hon tar ingen ansvar.

    Kerstin förklarar för Hannah att det fortfarande finns orättvisa mot flickor i skolor och den kan leder till många flickorna, till exempel, Hannah, tycker att de inte är tillräckligt duktiga för att vara lyckliga i livet, men det är möjligt att förändra, att hämta ett bra liv.

    Därefter förändras Hannahs syn på framtiden, hon tycker att man kan göra sin framtid bättre genom att göra saker på rätt sätt.

    Nu har vi kommit fram till slutsats. I båda novellerna är huvudperson en ung flicka som upplever svårigheter, men de har olika syner på framtiden. Det skildras genom att presentera deras olika förväntningar och deras olika sätt att behandla. Sara i novellen Fy fan vad är jag bra tänker att det inte kommer blir bättre, men värre heller. Hannah som vill flyga är pessimistiskt i början, för att hon inte hade chans i skolan, men hon blir mer optimistiskt när hon hade bättre medveten om sin situation. Skillnaden mellan de två ligger också på deras behandling mot förväntningarna. Sara tror att det inte finns något man kan göra för att skapa en bättre framtid. Hannah i slutet av novellen vet att hon faktiskt har makt och det är möjligt att göra framtiden bättre.

    Vi befinner oss aldrig i framtiden, vi lever ju i nutid. Flera veckor sen på boksamtal om Binas historia, sa en klasskamrat att Taos man är så passiv kanske för att det inte finns någonting att göra, för att det inte finns någon utgång. Den följande vecka var tusental människor i gatan, protesterade mot den orimliga “Zero Covid” politiken i Kina. Det var den största rörelsen i Kina sedan 1989. Det visste ingen innan den hände på riktig. Så, när det gäller våra framtid, eller miljö- och klimatkris, finns det någon utgång? Det beror på, man måste svara själv.

  • Kulturanalys: Kurder och deras stat som inget måste

    Vissa säger att uigurer är den andra största folkgrupp som inte har sitt eget stat, den största är kurder. Därför vill jag försöka analysera kurdisk kultur med fokus på hur det påverkas av statslöshet, genom att använda deskriptiva studier, från både utifrån och inifrån perspektiv, och fokusera om samhällsnivå och gruppnivå. Jag försöker hålla det fritt från ego- och etnocentrism genom mina erfarenheter som intersektionell minoritet och grundläggande samhällskunskap, och minska euro- och västerncentrism genom att använda källor från kurdiska författaren. 

    Geografiska gränser

    “Låt kamelen fälla utslaget. Låt honom vandra mot norr. Där han stannar, där börjar gränsen mot Kurdistan.” sa kurdisk ledare Mustafa Barzani (1903-1979). 

    Det finns inget land som kallas for Kurdistan. Ibland beskrivs det som en bågform område uppdelat på Turkiet, Iran, Irak och Syrien. 

    Kurder lever också i det forna Sovjetunionen, kurdernas bosättningsområde finns också i storstäder som Istanbul, Damaskus, Baghdad, mm. 

    Historia

    Kurdernas etniska förfäder levde i området sedan omkring 2000 f.Kr till 500 f.Kr. 

    Islamisering av området började cirka 600-talet och runt 900-talet blev de flesta kurder muslimer. 

    Sedan ett hundra år är kurdisk historia en historia av kampen för självständigheten. 

    Med Sheik Mahmud Barzanji som ledare, kurderna upprättade den första kurdiska stat efter först världskriget. Detta varade som ett emirat mellan 1922-1924. 

    1992 valde kurderna i norra Irak ett eget parlament och en egen regering. 

    Området i norra Syrien har varit en de facto autonom region 2013, det kallas för Rojava.  

    Befolkning

    Det är nästan omöjligt att veta befolkningsräkningen av kurderna, för att alla fyra staterna försöker att förneka kurdiskidentitet. Exempelvis etniska kurder i Turkiet definierats som “bergsturkar”. 

    Språk

    Kurdiska tillhör den västliga gruppen av de iranska språken. Det finns inget standardiserat enhetligt kursik språk, utan tre huvudgrupper:

    • Nordkurdisk, kallas för kurmandji, som beroende på region använder latinsk, arabisk och kyrillisk alfabet. 
    • Sorani, arabisk alfabet
    • Zazaki

    Många som identifierar sig som kurdisktalande har ett annat modersmål, man kan också vara etniska kurd, pratar kurdiska och välja kurdiskheten som en av flera identiteter, bland annan turkisk. 

    Religön

    Den största majoriteten av kurderna är sunnitiska muslimer. Andra religös grupper finns, till exempel shiitiska muslimer, aleviter, sufiordnar, yazidier, kurdiska judar, kristna kurder. 

    Om jämförs med andra folkgrupper omkring, kurderna är mindre religiös. För många har den kurdiska frågan och de nationella rättigheterna varit kärnfrågan och fokusen, som leder till kurderna blir isolerad och ses som kommunister och gudlösa (Azez, 2019). 

    Symboler

    Kurdisk tatuering. 

    Ibland tillåter Islam inte tatuering. Kurderna gjorde tatuering innan de blev muslimer, och fortsatte denna praxis. Det kan visa att religion inte är den viktigaste delen av kurdernas identitet. 

    Abdullah Öcalan, grundare av och ledare för Kurdistans arbetarparti (PKK), är fängslad i Turkiet sedan 1999. Hans ideologi praktiseras i Rojava och hans bilder används ofta i demonstrationer av kurderna. 

    Värderingar

    Den ständiga kampen för självständighet i mer än hundra år har fått kurder en unik attityd mot allt som ses som normala av många. Kurder värderar autonomi och demokrati väldigt mycket. De ifrågasätter patriarkat, stat, och försöker få nya möjligheter för deras samhälle samtidigt för oss alla. 

    Källor

    Böcker:

    Ingmar Karlsson, Kurdistan : landet som icke är (W&W, 2008)
    Sirwa Azez, Doften från mammas kurdiska kök (Carlsson, 2019)
    Georg Kristansen, Från folkmord till självstyre : kurdernas långa väg till frihet (Norrbagge, 2009)

    Wikipedia:

    https://sv.wikipedia.org/wiki/Kurdistan
    https://sv.wikipedia.org/wiki/Rojava
    https://sv.wikipedia.org/wiki/Abdullah_%C3%96calan
    https://en.wikipedia.org/wiki/Deq_(tattoo)

    Kurdiska webbsidor:

    https://thekurdishproject.org/

    Nyheter:

    PKK till Sverige om Turkiets krav: ”Ge inte efter för Erdogan” 

    Öcalan: Kurdisk stat inget måste 

    Videor: 

    Rojava, Kurdish autonomy and radical democracy – YouTube

    David Graeber – Syria, Anarchism and Visiting Rojava – YouTube

  • Utredandetext: Är språket viktigt för gemenskapen mellan människor?

    En given inledning: Gemenskap är viktig för oss alla. Gemenskap kan skapas i det att man delar samma historia, traditioner och kultur. Sverige är i många avseenden, ett väldigt heterogent land, där många gemenskaper samsas. Gemenskap kan skapas på många olika sätt och i denna uppsats ska vi titta närmre på språkets roll. Svenska är det officiella språket i Sverige, men även om alla talar svenska, talar inte alla svenska på samma sätt. Det finns en mängd olika språkliga variationer, t.ex. olika -lekter vilka är kopplade till talarens ålder, kön, sociala bakgrund och geografiska härkomst. I Sverige finns även ett antal minoritetsspråk och invandrarspråk. Man kan alltså konstatera att den språkliga variationen inom Sverige är stor. Vi har slagit fast att gemenskap är viktigt för oss människor. Frågan är då är språket viktigt för gemenskapen mellan människor?


    Även om nästan alla kan svenska men många fortfarande pratar engelska med varandra. Liknande exempel finns i artikeln “De nordiska språken” (Nordiskt samarbete, norden.org). Mellan nordiska länder finns det språklig gemenskap, därför kan nordisk talande förstår varandra. Den här fenomen kallas för grannspråksförståelse. Däremot använder många engelska som gemensamt språk, enligt artikeln handlar det om människors förväntningar på och attityder till den möjligheter av de förstår varandra. Med andra ord, man väljer engelska över var sitt modersmål eftersom de är osäker om deras språkliga förmåga. Förväntningarna och attityderna förändras av människors upplevelse när det gäller grannspråken. Ytterligare ett exempel artikeln nämner är den norska serien Skam. Den populära serien gör många ungdomar att blir intresserad i nordisk språklig gemenskap och tänker “att norska är lätt att förstå”. “Förändringen i deras förväntningar är minst lika viktig för grannspråksförståelsen som den språkträning de fick”, berättar författare av artikeln. Med andra ord, Skam har skapat gemenskap mellan nordiska ungdomar, och har förstärkt den nordiska grannspråksförståelsen. I detta fall leder inte språklig gemenskap till gemenskap mellan människor, utan gemenskap mellan människor leder till starkare språklig gemenskap.

    När det gäller vissa minoritetsgrupper kan försöket för att expandera språklig gemenskap orsaka diskriminering. I artikeln “Om döva och teckenspråk” (Göteborgs teckenspråksforum, goteborg.se) berättar författare dövas upplevelse under och kamp emot den orala metoden. Metoden kom ifrån beslutet av dövlärarkongress i Milano 1880, då bestämdes att undervisning till döva elever skulle ske på talat språk, istället av teckenspråk, vilket var till och med förbjuden i skolundervisning. Det betyder att döva elever tvingades att lär sig tala och läsa på läppar, så att de skulle använda talat språk och kommunicera på samma sätt som hörande människor. Enligt artikeln, eleverna under den orala metoden fick sämre utbildningsresultat eftersom träning om talat språk tog mycket undervisningstid. Oralismen ledde också till svårigheter i dövas familjerelation. Hörande föräldrar till döva barn fick dålig metod som inte kunde “bota barnens dövhet” utan att skada relationen mellan föräldrarna och barnen. Tack vare dövskolor och dövföreningars kamp misslyckades försöket att tvinga talat språk till döva. Idag tillhör döva i Sverige både dövkultur och svensk kultur, berättar artikeln.

    Avslutningsvis, gemenskap mellan människor är inte enkel kombination av gemensamma kultur, historia, språk, utan en komplicerad fenomen som ändrar och utvecklar med interaktioner mellan människor och grupper. Språklig gemenskap leder inte nödvändigtvis till gemenskap mellan människor, däremot kan det används som ursäkt för diskriminering av minoritetsgrupper. Är språket viktig för gemenskap mellan människor? Slutsatsen av detta blir nej, det är inte det viktigaste.